När tiden stannar, själen hittar hem

Hemma är här och nu

Jag minns sedan jag var barn att jag brukade bli så glad över det minsta. Jag skrattade fullt och utan ansträngning. Nästan alltid hade jag en ”fest känsla” med alla roligheter och roliga personer omkring mig. 

Livet blev hårdare med tiden där hemma och omkring började uppstå skuggor och händelser som gjorde att min lycka bleks ut. Jag började bli ledsen mycket ofta. Då jag började jaga lyckan kände jag att något var fel. Men jag visste inte riktigt vad det var..

Att flytta till ett annat land skulle vara en bra nystart för mig. Jag äntligen gjorde det trots många förväntade sig inte, inte ens jag!. Jag fortsatt att jaga min lycka och trodde att genom att totalt ändra min närvaro det skulle fungera. Det gjorde det i ett tag: ”smekmånaden”. Nytt land, nytt språk, nya vänner, nytt jobb. Allting var nytt och jag blev så förälskade i Arvidsjaur fast det var inte lätt att lämna alla kvar i Lissabon. Men något kändes speciellt här, som att jag var menade att hitta den här plats då tiden kändes också rätt.  Några sår som jag hade inom mig började läkas med omständigheterna, andra förblev dolda i själen. Men något var bra. Jag hade hittat rätt. Jag hade hittade mitt nya hem. Men saker och ting började ändras efter ett tag.

Invandrarlivet är inte lätt! Det är som en daglig kamp att känna att du hör hemma, att simma i okända vatten och mot turbulenta strömmar. Ett hav som bara lugnar sig då och då som för att ta en kort paus för att andas. Plötsligt i horisonten blir det mörkt och en annan storm kommer, en känslomässig storm. Att lämna sitt hemland, sin kultur, sina rötter för att plantera en ny rot på en annan plats krävs mycket mer motighet än jag trodde.  Trädet växer men väldigt långsamt, det kräver mycket engagemang, tillgivenhet och kärlek. Det kräver tålamod. Jag ser den inte växa men jag måste tro att den gör det!.

Jag trodde att jag hade blivit av med min depression och min dålig självkänsla. Men den satt kvar djupt inne i själen. ”Tänk om jag blir som min mamma”, tänkte jag. Det var min största rädsla..

En gång till sökte jag vården och började göra allt jag kunde för att må bra igen, för att motverka depressionen. Jag känner att inget hjälpte mer än att kämpa själv. Ingen annan skulle göra det för mig. Så jag tog tag i det innan det gick för långt. Jag kan ärligt säga att min räddning var allt som var omkring mig, på något sätt kändes omständigheterna lite snällare mot mig här. Jag kunde tillbringa mycket tid i naturen själv och reflektera utan avbrott, bli medveten om vad som jag behövde släppa taget för att fortsätta fram med mindre bagage. Jag började med mindfulness, yoga och meditativa övningar som gjorde att jag hittade mig själv igen på ett djupare sätt. Jag hittade hem till min själ igen. Den roliga, starka, drivande och ljusa människan som jag förlorat länge sedan fanns där när jag vände mig inåt!.

bild av Marlene

I ljus och kärlek,

Marlene

Kommande inlägg: ”Att läka tar sin tid

Publicerad av Marlyn

Yogi & intuitive artist 💝 Big welcome to my blog and be inspired! ;) <3 More info visit: www.yogi-heart.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: